den där jävla känslan, den känslan jag hatar mest av allt, den som får mig totalt ur balans, den som kommer som ett slag i magen, den som får mig att skaka, att må illa, att bli helt osäker på mig själv. Fan vad jag hatar den, hatar att den är tillbaka! Den som hållit sig borta så länge, trodde jag skulle slippa känna den där obehagliga känslan, men nejdå, då kommer de en person och väcker den. Jag kan knappt säga till nån att denna känsla kommit tillbaka, vill inte men endå vill jag berätta allt. Men tar och skriver ner allt ist, så dålig på att dra upp de som samtalsämne, så dålig på att prata! Jag skäms över min känsla, att någon kunnat ta fram den på kort tid, å allt. Alltså, jag vill ju inte känna den, endå så finns den där. Man vet liksom inte va man ska göra när den kommer, jag blir yr försöker fortsätta le och prata me folket runt mig, men inom mig är allt kaos bara! Jag känner hur fasaden jag byggt upp bara rinner av, jag känner hur någon tar tag i mig och kastar mig neråt, jag vet ju hur de är att vara där nere och jag vet att jag klarat av att ta mig upp, och jag vet att jag kommer klara de igen, men de betyder inte att jag inte kan falla, för de går. Och tro mig när jag säger att jag absolut inte VILL känna som jag gör, jag vill inte ha det där slaget i magen som får mig helt cp, jag vill inte få den där klumpen i magen, kan inte förklara exakt hur de känns, men ni kanske förstår lite, Lr så gör ni inte de. Jag är livrädd för framtiden, att blicka framåt i livet får mig just nu att bara skaka av panik! men endå vill jag inte stå där jag står idag.. Jag vet att känslan kommer säkerligen försvinna men jag hatar att den finns och att människor kan väcka den! Och jag blir så förbannad på mig själv att någon KAN väcka den! Jag har begravt den vill inte känna den mer, ALDRIG mer!!!
Och nu känner jag hur endel som läser kan bli irriterade eller nått på hur jag känner och så men kände verkligen att jag vill skriva ur mig allt jag känner för en gångs skull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar