själviks som fan!

ska dela med mig av ett sjävikst inlägg för just nu är jag självisk! De måste man få vara i vissa situationer SÄRSKILT när man ALLTID annars i flera år tagit alla andra före sig själv utan att fått nånting alls av de! Jag har accepterat jävligt mycket, jag har missat jävligt mycket! De har funnits kvällar när jag suttit ensam hemma för att alla mina vänner varit på fest där jag ej fått komma! jag trodde att när jag gått vidare och kommit över han så skulle livet rulla på igen, att de skulle bli skönt att känna att man kan göra vad man vill, och kunna snacka me vem man vill liksom! När man kommit så långt att man kan se människan och vara vän med den utan att känna att man vill ha den människan mer som vän alltså! Jag har offrat och gett upp hur mycket som helst för jag ville att allt skulle ordna sig och bli bra för alla! men den enda de inte blivit bra för är jag! för jag har bara gett utan att fått tillbaka nått. kanske dags att sluta med de? men då förlorar jag väl allt tänker ja!
att behöva känna att man är på helspänn hos folk för man är rädd för att prata me folk så de inte blir fel, de är inte normalt! jag känner bara hur sjukt trött jag är på de här livet! snälla om ni gav mig nått jävligt bra här i livet skulle jag inte bry mig lika mycket! Men va fan! snälla! jag orkat inte anpassa mig, hade ni gjort de? exakt de jag gjort? hade ni gjort de?  ska man fortsätta säga förlåt för saker som man inte ens tycker man gjort fel? eller va fan ska man göra egentligen? säga förlåt och skita i allt och bara låssas som vanligt? jag tyckte de va kul att prata me människan, för de gör vi aldrig eftersom vi inte FÅR, han va min kärlek, fine de va massa in i helvette skit bra nog länge, men de va länge sen, varför blicka tillbaka på allt dåligt när du har de så jävla bra? tänk om jag skulle göra de, då vore jag nog fan död nu! men han va min bästa vän också, och han vet ALLT om mig och jag råka snacka me han ett tag igår och de var trevligt, inget annat än trevligt å prata me en vän! EN VÄN! hallå??? alla andra får ha vilka vänner dom vill oavsett de förflutna men inte jag? Jag är styrd! fan snälla tvinga mig inte att ge upp denna vänskap jag vill inte! okej? jag VILL INTE!  men jag börjar få för lite krafter för detta krångel i detta jävla liv! Snälla gå vidare du me, jag har ju gjort de! jag som blev kvar utan nånting klarade de, då borde de väl gå för alla andra! eller? jag vill inte klanka ner på någon, jag har inte något emot nån så, men sättet jag blir  behandlad av, de orkar jag inte! Om jag kunde ordna så vi kunde byta skor så ni fick de och känna hur de är att vara jag en dag! försök kolla me andra ögon hur ni egnetligen behandlar mig!  jag blir jävligt arg, ledsen och besviken på allt de här! Att jag ska ge så mycket, och ändra hit å dit å göra si men inte så...  och att jag sårar männsikor och får skylla mig själv men om du sårar mig genom att inte låta mig prata me den jag vill, de var inte viktigt då eller? att jag blir ledsen och sårad och allt och bestämd över, de var de ingen jävel som tänkte på eller brydde sig om?!  nej vet ni vad! jag är så less på allt de här. Less på alla som förändrat mitt liv och mina vänskapsband! 
jag antar att jag blir straffad nu igen och utelämnad! men va finns de att göra? när jag helt enkelt inte ORKAR bli bestämd över å allt!
blir sårad även jag och skulle vilja göra ett jävla uppror men alla andra har tagit över, jag är maktlös, jag kan bara se på när alla går en efter en!